Konsten med en Isväg

Luleå har årligen sin sköna isväg från norra till södra hamn. Från Bergnäsbron kan man skåda isvägar från Gråsjälören, Mjölkudden och Bergnäset, och skoterspår, skidspår korsas i ett enda myller. Som aldrig förr möts långfärdsskridskoåkare, pulkfamiljer, sparkande pensionärer, fotvandrare, skidåkare och kitesurfare för att njuta av denna vackra färd där älvmynning möter havsband under vinterskrud. Under lördagens morgonsol mötte jag gladlynta stadsbor med smörgås och varm choklad i ryggsäckarna, de susade förbi på sina snabba skrillor. Några killar spelade hockey med varandra, barnen staplade sig fram och en dam satt stilla på sin spark och bara njöt av den fina blåa himlen.

 Där många folk möts, vandrar, pratar, njuter, motionerar och kommer tillbaka och går samma sträcka om och om igen, dessa platser blir väl så småningom kända för alltid, blir de inte det? Skagen vars strand och himmel i blåa färger sekelskiftets danska damer vandrade arm i arm förevigade av Kroyer, eller Battery park som det sjungs om i Kristina från Duvemåla när de anländer med båten i New York, i dag en plats för performance, dans och design, eller längs Donaudfloden i Budapest där Frihetsbron vagt syns i bakgrunden till fördel för de svarta siluetterna för alltid fotograferat av Rudolf Balogh, eller varför inte den vackra Queens park där Jane Austen fann inspiration till Stolthet och fördom, eller Hyde park där Londonborna njuter av sin lediga morgonsol som Camille Pissarrro så ljuvt målade i impressionismens anda under 1880-talet. Vi får inte glömma att Holländarna årligen hoppas att kanalerna ska frysa till så att de kan åka skridskor, och att Vikingarännet på mälarisarna mellan Uppsala och Stockholm ibland ställs in då isarna är svaga.

 Men is har vi. Skillnaden mellan dessa vackra platser och den sköna isvägen mellan Luleås hamnar tycks vara, förutom isen, konsten. Konsten att skapa en vacker tavla där det vackra vinterljuset möter isens frusna spår och dess njutande människor. Kanske någon konstnär kan måla detta tillfälliga, årliga isstråk, eller en skulptör forma vackra isskulpturer längs färden eller en författare beskriva upplevelsen om hur de romantiska flanerar utanför Gultzaudden eller en musiker sjunga om isens spräckliga yta och låta resten av världen veta hur vi i vår stad njöt, i all evighet.

Kanske någon kan ge denna isväg och dess fina företeelse ett namn?

/ Henny